sa-b

okej, ny inställning:

visst, min tandställning gör grymt ont, den är sjukt ful och jag ser allmänt konstig ut med den i käften (ursäkta ordvalet, munnen menar jag). jag har skavsår i hela munnen och jag känner att det kommer bli ett långt år. MEN (här kommer det) jag lever. jag kommer bli av med skitet (ursäkta ännu en gång, mardrömmen menar jag) om cirka ett år, och efter det så kommer jag förmodligen ha perfekta tänder, precis som dzejla nu har fått. jag kommer kunna känna mig nöjd med mig själv till fullo och jag ska le så sjukt mycket om ett år så att folk tillsist kommer tröttna på mig. men som sagt jag lever, och det finns de personer som har det tusen gånger värre. det finns personer som har cancer, personer som kanske har någon annan dödlig sjukdom. det finns jordbävningsdrabbade personer i haiti, som har förlorat hela sin familj. det finns de personer som inte har en mamma eller en pappa, inga syskon, inga vänner, inget alls, som säkert känner sig jätte ensamma. så hädan efter när jag gråter, så ska jag gråta för deras skull, och inte över min egna "olycka" över att jag har tandställning. för det är dom det verkligen är synd om, inte mig.