SABFAKTA 7 -soulmate

okej, jag tycker farligt mycket om denna killen, för han är underbar och det finns ingen som liknar honom, på något sätt, ingen i hela världen. den connectionen vi har, den går inte att återskapa eller på något sätt hittas någon annanstans. vi har alltid underbart roligt tillsammans, och vi har så grymt mycket gemensamt. han är inte mitt allt eller min pojkvän, så missuppfatta mig inte, men han är den finaste människan i världen i mina ögon. han har levt så mycket under sina 16 år, och gått igenom mycket som inte många 16åringar har, och jag tycker att han är speciell, och jag vet om att han tycker farligt mycket om mig tillbaka, det bevisade han igår. tayfun yasar, du vet om att jag alltid kommer finnas här, precis här om du behöver mig, och även när du inte behöver mig så är jag har, precis här *ritar ett hjärta med fingarna på ditt bröst*. du är underbar soulmate, och kommer aldrig lämna dig.

god jul btw


hyllningstal till min mamma

Jag har valt att hylla min mamma.
Även om jag ofta klagar över saker hon har sagt eller gjort, så är hon min förebild. När jag blir stor vill jag bli precis som henne, samtidigt som jag vill vara mig själv. Jag vill vara lika drivande och ha samma framåtanda som henne. Jag vill kunna ta åt mig lika mycket ansvar som hon gör, och kunna hjälpa och göra intryck på andra människor lika mycket som hon har gjort. Jag vill framför allt att hon ska vara stolt över mig.
Som sagt klagar jag ofta över saker som hon sagt eller gjort, som t.ex den gången hon nästan fick mig att hoppa av NV, eller alla gånger hon har tagit min mobil. Trots allt detta, trots alla bråk vi haft, är hon förmodligen den enda som skulle kunna påverkar mig eller säga något som jag verkligen skulle ta åt mig. Det är nästan så att hennes åsikt är den enda som räknas i min värld.
Min mamma är bäst helt enkelt. Det är mycket hon som har påverkat och format mig till den människan jag är idag. På något sätt gör jag omedvetet allt jag gör för hennes skull, för att göra henne stolt som sagt. Varje gång någon säger att jag liknar min mamma blir jag stolt och glad, och då känner jag att jag har lyckats. Då känner jag mig bra och duktig. Det är likadant med kritik och dylikt, kommer det inte från min mamma har jag svårt att tro på det.
Min mamma är bäst, min mamma är för mig vad Batman var till Robin, min mamma är min hjälte. Och framförallt är hon min mamma, bara min.

RSS 2.0